Tag

Koster

Browsing

Detta är ett kärleksbrev!

 

Basteviken, NordKoster. Foto: Fröken Turkos

Jag har något att erkänna. Jag har en kärleksaffär, och det har pågått ett bra tag nu.

Från det ögonblicket då jag som liten knodd med stapplande små barfotafötter vandrade ner till vattenbrynet vid Bastevikens strand och kände havet skölja över dem, sen den dagen då vart jag kär. Kär i havet!

Min minsta ”Solstickan” i Basteviken, NordKoster. Foto: Fröken Turkos
Lagunen vid Skummbuktarna, Nordkoster. Närmre paradiset går inte att komma. Foto: Fröken Turkos

Allt med havet, som den salta skorpan som torkar på huden till de skummande bubblorna som jag lämnar efter mig precis som en fisk ur vatten. Det mystiska okända som finns där under, allt det där gör mig alldeles knäsvag. En förälskelse som aldrig avtar!

Norrvikarna, NordKoster. ”Här vill jag leva, här vill jag bo” Foto: Fröken Turkos
Ute med båt i Göteborgs skärgård, skummet yr, havet är vilt och levande

Färgen Turkos föds – Havets kärleksbarn

När jag var liten så levde jag likt en delfin i havet. Somrarna tillbringade jag på Nord Koster där jag nästan aldrig var ovanför vattenytan. Havet är kristallklart på Koster och sikten under ytan är fantastisk. Livet under ytan, krabbor, maneter, sjöstjärnor och eremitkräftor, allt skulle utforskas.

Det bästa som fanns var att fridyka ner till havets botten och känna den där frihetskänslan gripa tag i en, ensam i det stora blå. Filmen ” Det stora blå” var en favoritfilm och rollkaraktären Jaques och jag var självklart själsfränder, enligt mig. Mitt intresse för havets invånare var såpass stort att när jag konfirmerades så istället för traditionella silverskedar eller halsband som presenter så fick jag nya simfötter och snorkel med tre ventiler. Ingen var lyckligare än jag! Tänk att få en snorkel med TRE ventiler…

Att bli marinbiolog var en självklarhet! Jag läste kurser på universitetet under tiden som jag arbetade i inredningsbutik och antikmålade. Ständigt brottades jag med vilken riktning jag skulle välja.
Även om jag inte blev färdigutbildad marinbiolog så är det fortfarande ett stort intresse jag har. Ur det intresset föddes min stora kärlek till färgen turkos. Turkost som det vackraste hav där jag dyker med delfiner, djupt där nere på botten tittar jag upp mot ljuset ovanför ytan och funderar på om jag ska stanna kvar i ”det stora blå”, precis som Jaques gjorde i slutet av filmen ”Det stora blå”.

Livets hav

Havet är min medicin. Det jag och många med mig söker i livet är balans, ett meningsfullt innehåll och ett lugn. För mig personligen så är det vad havet representerar.

Familj och hav. Foto: Fröken Turkos

Min familj och jag delar den här djupa kärleken till havet. Havet är generöst och rymmer oändligt med kärlek. Tur är väll det då vi är så många som söker oss hit. Tillbaka till vattnet. Utan vatten skulle vi inte existera. Hav är liv!

 

 

Världens godaste Moules marinières!

Efter gårdagens inlägg där jag skriver bla om barndomens somrar på Koster och när min mamma och jag sprang ut till musselodlingarna och plockade musslor till vår Moules marinières så har jag fått flera mail om jag kan avslöja receptet på detta. Det kan jag. Här kommer receptet till världens godaste Moules marinières, min mammas!

Moules marinières

Du behöver:

( 4-6 pers)

2 st nät färska blåmusslor

3 msk smör

2 st schalottenlök, finhackad

3 st vitlöksklyftor, finhackade

5 dl grädde

1,5 dl vitt vin

2 st fiskbuljongtärningar

2 knippen med bladpersilja, färsk

salt o svartpeppar efter behag

Gör så här:

1. Skölj och skrubba musslorna ordentligt och se vilka musslor som är skadade eller inte ordenligt stängda. De slänger man direkt. Ibland kan man knacka lite på musslorna och se att de stänger sig, om inte så släng dem.

2. Hacka vitlöken och shalottenlöken. Fräs det i en stor gryta tills de mjuknar, utan att ta färg.

3. Tillsätt grädde, vinet, fiskbuljongtärningar.

4. Låt detta koka ihop och smaka av med salt och svartpeppar. Tillsätt sedan hälften av den hackade bladpersilja, och låt allting koka ihop i ca 5 minuter.

5. Lägg ner blåmusslorna försiktigt i grytan och lägg på locket. Låt koka under lock i ca 5-10 minuter så att musslorna öppnar sig. Rör om ibland i grytan, lite försiktigt.

6. Lägg på hackad bladpersilja på slutet och servera tillsammans med antingen gott bröd eller ponfritte.

Min färgrika bakgrund

Sundet mellan Syd och Nord- Koster. Foto: Fröken Turkos

När jag var liten hyrde min familj hus på NordKoster. Här spenderade vi alla somrar. Nordkoster är en karg liten västkust idyll till ö där min pappa växte upp. Det var en brokig men ganska så spännande skara till familj som steg av båten vid kajen på Västra bryggan första veckan i juni varje år. Mamma ”bohem” med rosablommiga sjalar i håret och bartenderpappan med en cigg i mungipan, det var vi tre barn, varav två vackert bruna från Pakistan och en fräknig vithårig sladdis . Vi hade även med oss fyra katter, en svartvit tv, en radio och massa packning i koffertar.

Min bror och jag, på Koster. Josefs lilla skugga kallades jag. Han visade mig världen och lärde mig livsavgörande saker som ex klippa tånaglarna själv, tvätta håret över badkarskanten, plocka blommor utan att dra upp rötterna, hur man flyger drake, hur man tvättar kläder med mycket sköljmedel och hur man gör den godaste potatisgratängen. Josef är idag en ängel vid min mammas sida men om jag blundar riktigt hårt och lyssnar så kan jag höra hur han säger mästrande till mig medans jag lagar mat:

– Mer grädde, mycket mer grädde och sen en klick smör, ingen god sås utan smör.

Min älskade mamma! Radion är på, troligtvis lyssnade hon på ”sommarpratarna” eller P1. En stund att njuta då stickningen fick vänta lite medans hon läste dagens nyheter i GP och drack sin kopp kaffe. Tyvärr gick min mamma bort för 1 år sedan efter 15 års lång sjukdom. Den här bilden är minst 25 år gammal och påminner mig om mamma så som hon var, en riktig livsnjutare.
Min bror Josef, mamma och jag i Basteviken

Första dan på Koster så sparkade vi traditionsenligt av oss skorna och sprang barfota ner till Bastevikens strand, där på ängen ovanför stranden plockade vi spretiga färgglada blomsterbuketter. Blodnäva, smörblommor, röllika och strandtrift i starka kulörer. Vackra och operfekta sommarblommor skulle pryda matbordet i det lindblomsgröna köket. Våra skor såg vi inte röken av förens 8 veckor senare då vi skulle ta båten hem till Göteborg igen.

Vackra kosterhus! Foton: Fröken Turkos

Huset som vi hyrde var ett vackert vitt skärgårdshus med hattläkts fasad och spröjsade fönster. Insidan var inte lika vacker. Orangebrun vaxduk på matbordet och plastpelargoner i alla fönster. För att få lite personlig prägel på det hela så fick vi kånka och bära desto mer, men det var det väl värt för ur dom jättelika kofferterna packade min mamma upp vita sidendukar, mässingsljusstakar, turkosa italienska fat och skålar, citrongula linneservetter, ja till och med vackra vinglas fanns med. Att samlas runt middagsbordet var viktigt i min familj! Viktigt med gemenskap, mat och att njuta av livet. För visst är det livskvalité, att äta god mat tillsammans med sina nära och kära.

Matögonblick

Jag minns fortfarande den där känslan av frihet och lycka när min mamma och jag sprang på de karga klipporna, genom fårhagen ut till Skummbuktarna. Barfota och vant hoppade vi mellan de varma runda stenarna på minnenas osynliga fotspår från föregående somrar. Långt där ute fanns musselodlingarna, i dom små lagunerna.

Foton från Nord- Koster, Fröken Turkos

Vi plockade blåmusslor i mängder och hoppade sen tillbaka hem igen och hjälptes åt att tillaga världens godaste ”Moule marinière ” serverad i en stor turkos keramikskål.

Min mamma inkluderade alltid mig i matlagningen och i dukningen hemma.

– Vi hjälps åt, det blir så mycket roligare då!

Att laga mat tillsammans är något som för samman generationer och ger massvis med minnen av mysiga upplevelser tillsammans. Något som jag själv hoppas kunna föra vidare till mina egna döttrar.

Mamma och jag hjälps åt att laga italienska rätter. Bilden är från -97. Min mamma i sitt esse, sitt kreativa kaos. Karotter, flaskor och mat huller om buller. Precis som när jag själv lagar mat.

Kärleken till Italien

Utsikten från den underbara bergsbyn, Taormina.

Kärleken till Italien har också alltid funnits. Resorna till den lilla bergsbyn Taormina på Sicilien var en upplevelse för både öga och gom. Stora, handgjorda salladsskålar i starka färger köpta av skrynkliga gamla tanter i byns gränder. Skålarna packades ner i handbagaget för att sen bli huvudrollsinnehavare bland tallrikar och fat hemma på det svenska matbordet.

De färska råvarorna, olivoljan, den hemmagjorda peston, atmosfären och mandelvinet. Allt tillsammans med den havsgröna keramiken var som ett stort mat- och smakäventyr, inspiration till så många härliga färgsprakande middagar.

Italiensk buffé av Fröken Turkos, inspirerad av mamma Margareta

Koster och Italien, västkust och medelhav. Det bästa av två världar har lagt grunden för mitt stora matintresse men också för min kärlek till färg. Passionen för dukningen och för att skapa en vacker färgrik atmosfär kring matbordet har gått i arv och så även många recept. Recept som förhoppningsvis snart får samlas i en bok, en bok om att duka, äta och njuta, med färg. I den ska det finnas tips på festliga dukningar, roliga idéer som är lätta att tillämpa och som ska ge förnyelse till hela årets alla fester. Gemenskapen, dukningen och maten skapar tillsammans den där goa stämningen som behövs för en skön och lyckad måltid, det är förenat!

Foto: Fröken Turkos