En månad i Thailand

Vår resa fortsätter söderut!

BAAN KRATING 

Taxin körde oss ner längs med den slingriga kustremsan. Svängde sen av på den lilla enfiliga grusvägen. Känslan var hisnande med sluttande regnskog på ena sidan och havet som störtar brant på andra sidan. Vi körde längs med bukten från Nai Harn stranden, stannade till vid vakten med bommen, fick klartecken att passera och bommen åkte upp. Vägen fortsatte neråt till en plats mitt i djungeln, med höga träd runt omkring, där luften kändes om än mer fuktigare än innan. Vi var framme på Baan Krating Resort.

{ Sponsrat inlägg med vackraste resetrolleys från INREDA.COM }

Baan Krating ligger vid Jungle beach som kallas ofta för Ao Sane Beach och ligger strax västerut om Nai Harn Beach. Denna 150 meter långa strand är ett riktigt litet guldkorn som fortfarande håller massturismen borta. Utanför ligger det rev som gör det perfekt för snorkling för den som vill utforska det marina livet. Vi tog med oss bröd från frukosten varje dag och matade tusentals Doris fiskar ute vid revet, ren lycka för hela familjen. 

Små klätterapor har mycket att upptäcka i Baan Krating, Ao Sane Beach

Erimitkräftor finns även i Thailand, dom bara huserar i något större snäckor

Linnéa och My på gungan i Junglebeach, med hunden Ao Sane. Ao vädrar nåt i luften, kan det vara en fiskare i närheten tro

Hunden Ao

Hunden Ao Sane är strandens maskot och beskyddare, med stapplande steg gick den omkring och hälsade på alla nyanlända strandgäster och gick sen och la sig under en liten palm, ständigt med ett vakande öga riktat mot klipporna. Vi förstod snart varför. Ao Sane ( hunden inte stranden ) tyckte inte om inkräktare i form av thailändska fiskare. Stackars dom fiskare som med god tro klättrade över klippblocken till Jungle beach för att pröva lyckan. Hunden Ao var snabbt uppe på fötter och satte efter dom i full fart. Som bortblåst var den haltande gamle hunden Ao. Jag är faktiskt imponerad över hur snabbt dessa fiskargubbar kunde springa! 

Ao kom sen tillbaka och la sig i den varma sanden brevid oss, nöjd över sin bedrift

Nai Harn

Mats påväg med Tuk-Tukt till en italiensk restaurang inne i Nai Harn

Stan i Nai Harn består egentligen bara av en liten gata. Fruktmarknadsstånden ligger på rad och ett par minimarkets som säljer livsmedel, luftmadrasser och strandleksaker. Det är ungefär allt som finns.

En orsak till att Nai Harn fortfarande är ganska så oexploaterat sägs bero på att ett buddhistiskt tempel i trakten äger den mesta marken runt stranden, vilket gör det svårare för de stora hotellkedjorna att ta över och bygga mycket mer. Här finns därför bara ett fåtal hotel.

Bungalowen

En egen liten privat strand nedanför bungalowen

Vi valde att bo ännu mer avskilt än i Nai Harn, i djungeln , i en beachbungalow som var helt makalöst vacker. Terassen, utsikten, avskildheten, uteduschen, allt var helt ljuvligt. Vi kände oss hemma, allihopa i familjen. Här fanns det inga barnklubbar, ingen pratade svenska, vi var nästan helt själva på vår egna lilla strand nedanför. Det var fågelkvitter, fjärilar stora som min handflata som cirkulerade runt om oss och det var syrsor som spelade och en och annan båttuta som hördes i horisonten. Utsikten!

Uteduschen användes flitigt! Finns det något skönare än att komma upp från stranden alldeles varm och salt, och duscha kallt ute i det fria

Julafton 

Det här var platsen som vi firade jul på, hur man firar jul när man är i Thailand är nog lite olika från familj till familj. Eftersom det här är vår tredje jul med barnen i Thailand så har vi lite av en tradition som vi gillar. Istället för julstrumpa på morgonen så har vi julhatt, dvs en strandhatt som vi fyller med små julklappar som vi köpt på nån av marknaderna dagarna innan. Vi öppnar dessa och sen är julaftonen invigd. Vi går ner till stranden och tar ett skönt morgondopp. Sen blir det extra gott med frukostbuffé.

Morgondopp med tomteluva

Mot frukosten! Barnen fick tomteluvor av den gulliga personalen på hotellet, My vägrade ha på sig sin för den skulle förstöra hennes fina frisyMy får vackra blommor i sitt hår

Med magen full av scramble eggs och frukt går vi ner till stranden för att snorkla och plocka snäckor. Thats it! På kvällen åt vi thailändsk julbuffé på restaurangens stora altan, grillat och thailändska rätter som sen avslutas med frukter och tårta. Jultomten såg vi inte till men däremot damp det ner en grön orm framför mina fötter vid frukosten. Den trillade ner från en palm, för tydligen gillar ormar att bo i kokosnötter…

Vrålet jag gav ifrån mig liknade det Ferdinand gör när han blir stucken av ett bi i ”Kalle Ankas jul”, mer juligt än så blir det inte i Thailand.

Kommer det nån orm idag tro undrar My

Jungle beach

Mot Jungle beach

Bara förbi lilla strandbaren först

Vår egna lilla strand

Endast några trappsteg nedanför vår bungalow fanns en liten privat strand. Här badade vi nästintill helt själva. Utanför finns ännu ett rev fullt av färgglada fiskar och här kunde vi klättra i berg och gå på upptäcktsfärd.

Poolen

Titta här vad som gömmer sig. Vilken ljuvligt organiskt formad pool placerad på en avsats ovanför Jungle beach. Det turkosblå kaklet skapar en paradisisk stämning, kontrasten mot grönskan runt omkring och alla ljud som kom från träden, syrsor, fåglar och geckos. Vackert!

Nyfiken liten gecko tittar fram

En tur till Kata

Apropå kontraster så tog vi taxi till Kata en dag. 
Det tar ca 30 minuter med taxi och kostar 300 baht
Ett myller av turister, strandförsäljare och båtturssäljare
Och en o annan strandad säl


Vi åt lunch på en restaurang vid stranden. Mycket att titta på! 

Glada båtturssäljare tar en paus i skuggan

 @Kata

Så heter baren som var höjdpunkten på vår tur till Kata. Jag pratade med ägaren till stället, även han var fotograf. Han hade byggt all inredning helt själv, av drivved och återvunnet material, vilken känsla för detaljer. Fantastiskt skönt ställe som ligger brevid den trafikerade vägen som går precis bakom Kata strand. Här kunde vi landa och jag passade på och titta i den fina butiken mittemot. 

Hem ljuva hem

Ja så känns det när vi kör ner till vårt lilla djungelställe igen.Tillbaka till lugnet.
Det är faktiskt något meditativt över det här stället. Det finns turister på Baan Krating också, men inte på samma sätt. Har inga foton på kineserna som alltid kom i små grupper till frukosten på morgonen, vi fotograferade inte dom men dom tog många bilder på oss, medans dom skrattade högljutt och pekade på oss, aldrig hade dom sett så ljusa människor förut. Vår lilla vithåriga My var rikskändis på frukosten. Men jag sa faktiskt till dom då My inte ville bli fotograferad så sen var det slut på fotoblixtarna.My har får nog av kändisskapet

Restaurangen

Oj oj vad vi gillar det här stället. Bungalowen känns superlyxig med vackert badrum med marmorinredning och tjusiga detaljer, medans det övriga hotellet med restaurang är enklare och stämningen på restaurangen är väldigt avslappnad och lite bohemisk. Restaurangen har både internationella rätter, skaldjur och thaimat. Lite sämre alternativ för barnen är det enda jag kan påpeka och att frukostbuffén var mer fokuserad på deras kinesiska gäster som äter nudel – och risrätter till frukost. 

Personalen på restaurangen är helt underbara, dom blev våra vänner och dom älskade våra döttrar och lärde dom thailändska fraser – Sawadee kha ( Hej ), – Khop khun kha/khap ( tack) och hur man gör en Wai – Thailändsk hälsning

Man hälsar inte med en handskakning utan man sätter sina handflator mot varandra med böjda armar och nära ansiktet (lite som när man ber i kyrkan).

I samband med Wai brukar man säga Sawasdee eller sawatdi vilket betyder ungefär -Ha det bra.

Trots vår knaggliga thaiengelska, jag säger vår eftersom jag av nån konstig anledning själv börjar bryta på thai när jag pratar engelska i Thailand. Trots detta så förstod vi varandra utmärkt och det blev både tårar och kramar när vi en vecka senare reste vidare norrut

 Reseberättelsen fortsätter på fredag

 

Kommentera

Stäng meny