färgglatt

Häng med mig och Alice ner i kaninhålet till Underlandet. Låt dig bli inspirerad av Salvador Dali och lekfulla ljusstakar av tekoppar och fat. Färgglatt och sprängfyllt med fantasi. Det här är en drömvärld dit jag gärna flyr i mina tankar. Jag är konstnär i grunden och älskar att omge mig av surrealistiska bilder och konstverk men än har jag inte ”vågat” släppa kontrollen riktigt och måla dessa motiv själv. Än så länge är jag alldeles för realistisk i mitt målande men inom mig finns det en galen hattmakare som njuter av att skapa oväntade och spännande kreationer.

Mitt eget Alice i Underlandet

Som liten flicka så hade jag verkligen dille på den fantasifulla boken Alice i Underlandet av Lewis Carroll. Den handlar om  flickan Alice som råkar ut för mängder av äventyr när hon har fallit ner i ett kaninhål, och inte minst de oförglömliga figurer hon träffar på där. Den ständigt leende Solkatten, Hattmakaren, den vita kaninen och Hjärter Dam, helt underbara sagofigurer som lever kvar hos mig även nu som vuxen. Anledningen varför den fortfarande inspirerar mig och många andra beror nog mest på att det handlar om en värld som strider mot all typ av logik. En värld där allt kan hända!

En kurrande Hjärter dam

Jag brukade låtsas att jag var flickan Alice och min familjs katter fick rollerna som solkatt, vit kanin och hjärter dam. Ofta dukade jag upp för ett stort tekalas i trädgården med gamla koppar och fat och jag hängde även upp mammas silverbestick i jasminbusken ovanför oss. Här ute kämpade jag för att få ”vita kaninen” och ”solkatten” att ligga kvar på sina platser med hjälp av små skinkbitar som jag gömde under upp å nervända koppar. Hjärter dam ( katten Jesper ) låg alltid still och kurrade öronbedövande bara man tittade på honom. Man kan nog säga att det var en ganska så rörig skara av gäster som mumsade på både bulle och skinkbitar runt om och på bordet. Ett kärt minne!

Bara några spadtag ner till Underlandet

Ett annat minne jag har är när jag fick för mig att gräva ett eget hål till Underlandet. Jag hade skissat på allt och tyckte att det här var min bästa idé någonsin. Jag skulle skapa mig en underjordisk värld dit jag kunde fly när allt kändes tufft och smärtsamt i den ”riktiga” världen. Lite sorgligt också när man tänker på det nu som vuxen.

Målmedvetet började jag gräva mig ett hål där ute i sandlådan i trädgården. Jag engagerade barnen runt kvarteret så vi var tillslut ett ganska så stort gäng som turades om att gräva. Då och då hade vi saftpaus under päronträdet. Under saftpausen passade jag på att motivera alla kompisarna med berättelser om Alice i Underlandet, om att där nere i Underlandet fanns magiska kakor som kunde förvandla oss till jättar och magisk dryck som gjorde oss pyttesmå. Oj vad snabbt det gick att gräva efter det! Plötsligt var hålet så stort så vi kunde stå flera stycken i det samtidigt och lika högt som vi var långa. Tyvärr slutade vår väg mot Underlandet ganska så tvärt en morgon då min pappa hade fyllt igen hålet kvällen innan. Risk för ras sa han då… Än idag har jag lite svårt för och förstå varför han gjorde så. Eller kanske egentligen inte.

Våga det oväntade

Då jag aldrig fick grävt mitt hål till det magiska Underlandet så tänker jag iallafall visa er den värld dit jag ville komma. En värld där atmosfären av surrealistiska detaljer och lekfullhet gör dig glad! Inredningsdetaljer som du kan omge dig av som får dig att drömma dig bort till en värld som inte lika allvarlig. Inredning behöver inte vara så allvarlig, skapa något oväntat och se vad som händer. Himlen kommer inte ramla ner. Kan dock hända att du inte längre får vara med i den där inredningsklubben där alla tar efter varandra och ingen vet vad som egentligen är deras egna personliga stil.

Men den klubben vill du nog inte vara med i ändå. Eller?  Nä nu tycker jag vi släpper den lille hattmakaren inom oss fria och vågar det oväntade istället!

Ha en riktigt härlig helg, kram Leonor